Konstig känsla

Trött, rastlös, förvirrad..
Ja, det är väl ungefär så det kan sammanfattas just nu. Tisdag idag och jag har varit i skolan och det enda vi gjorde var att utvärdera alla kurser och hela utbildningen. Nu är det verkligen slut..
Smaka på dom orden.. slut.. slut.. slut.
2 härliga år med klasskompisarna, hästarna, lärarna.. Nu ska det ta slut.
Samtidigt som det känns ganska skönt att få göra något annat nu ett tag så känns det konstigt.
Inga mer träningar för Åsa, ingen mer stalltjänst, och inga mer "Köp inte Ceasar, för ceasar kommer dö.. av lathet" (bör tilläggas att det  dessutom ska sägas på härlig skånska av Therese)

Nu börjar en ny period. Spännande, förvirrande och nervöst på samma gång.
Önskan just nu är ett jobb som förskollärare/barnskötare/fritidspedagog och lite småjobb med hästar på kvällarna och helgerna. Det känns som en bra början att känna på det yrket lite faktiskt.
Barnomsorgen har jobbat inom tidigare och hästarna är ju faktiskt det utbildningen gått ut på. ;)

<<<

Dimmigt ute idag, fuktig luft och lite småruggigt sådär. Det hjälper nog till med den konstiga känslan lite. Sol brukar ju annars höja humöret lite.
Imorgon kommer nog en annan känsla infinna sig. Åker kl 05.30 från Riddersberg ner mot skåneland. :)
Ska först till Jan Brink på studiebesök, sedan blir det färd vidare till Sjöbo.
Sjöbo är ett härligt ställe där min lillkille Gillis har bott ett tag nu. Men imorgon ska jag hämta hem honom. Ska bli så härligt att få ha honom hemma i sommar. Kommer nog bli svårt att lämna bort honom sen igen, men det får bli en senare fundering. Imorgon ska jag bara vara glad åt att han kommer hem igen. :)

<<<

Det är bara två dagar kvar på denna veckan som jag vet precis vad jag ska göra. Sen kommer jag ta dagarna som dom kommer. Får helt enkelt se vad som händer. Förhoppningsvis jobb snarast!
Torsdag ska vi ses kl.9.30 i "Rektorsbostaden" för att äta smörgåstårta med ledningsgruppen. Betygsutdelning och övrigt snack är väl saker som står på schemat då. Kommer säkert blir trevligt.
Sen blir det hemfärd till Huskvarna och fixa inför eftermiddagen/kvällen. Då ska vi samlas hos Malena kl. 17 för att sedan åka vidare till Vrigstad Wärdshus och äta god mat. Kvällen kommer väl ägnas åt allmänt snack och lite karaoke och lekar.. Det är verkligen sista dagen med klassen.. :S
Tror dock att de flesta av oss kommer hålla ganska bra kontakt även efter vi slutat. Känns skönt iallafall..

<<<

Var en runda på stan idag också. Skönt att göra lite annat än att sitta hemma och inte göra nåt. Finns ju inget mer att plugga till nu. :S
Blev en sväng upp till A6 också.. svårt att undvika!
Skulle egentligen inte handlat något, men som den Emelie jag är så var det ju förstås svårt att undvika att köpa något. Sugen på en ny parfym, så det fick det bli. Escadas nya Sunset Heat.. :)
Sen blev det en ögonskugga också, eller ja egentligen tre.. Men i samma förpackning.
Avslutade med att köpa lite nya underkläder, det behövs ju alltid..
Nu blir det stopp med handlandet på ett tag. Har blivit lite mycket denna veckan.
Jeans, en kortärmad typ av piké, 1 linne, 1 topp, 1 par skor + det jag inhandlade idag..

<<<

Ska nog ta och vika ihop lite tvätt här nu. Verkar inte finnas så mycket roligare saker att göra just nu.
Ja, jag är rejält uttråkad för tillfället. Det lär ha märkts i skolan idag.. Stackars Sandra och Anna, men det är alltid skönt att snacka lite.

<<<


 Dom sista drömmarna (Lars Winnerbäck)

Susanne tog en återvändsgränd

Det visste hon nog för länge sen

Så mycket piller, så lite sömn

Så lite ork, så mycket dröm


Och Magnus gick in i en vit korridor

Kvarten för ensam, stan för svår

Och Jonas ska hitta en mening i nån indisk by

Så trött på sanningen, behövde en ny

Och tornet i Sofia sträcker upp sig mot himlen

Över torgen här går var och en för sig

Om vi förlorar varandra här i vimlet

Så minns att jag står bakom dig


Och Karin slutade prat och for

Tillbaks till sitt flickrum hem till mor

Och Anders är alltid glad, alltid glad

Det springer råttor bakom ridån på hans estrad


Och Linnea höll för hårt på sin moral

Varje dag, ett samvetskval

Du blir så ensam när du drömmer grandiost

Du blir så hånad, bränd och blåst


Och tornet i Sofia sträcker upp sig mot himlen?


Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen

Över torgen här går var och en för sig

Om vi förlorar varandra här i vimlet

Så minns att jag står bakom dig



En svår och jobbig grej. (Lars Winnerbäck, våren 1997) 
Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.

Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå.

Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå.


Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två.

Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.

Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan.

Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann.

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig

Jag räcker inte fram.

Men, Du har så svårt att vara ensam,

så Du går till "lilla mig".

Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.


Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler.

Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner.

Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär.

Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.


Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick.

Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick.

Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;

som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.


Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig.

Du spelar nåt slags spel.

Och det kan så lätt bli mitt fel

när Du ser på "lilla mig".

Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.


Du älskar bara rött, och leker vacker romantik.

Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.

Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik.

Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.


Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;

ett slag till intet dömt.

Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.

Stackars dumma "lilla mig".

Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.


Kommentarer
Postat av: Anna

Therese kommentar den kommer vi leva med länge!
Synd om mig och Sandra nä det är nog lika synd om dig isåfall vi pratar rätt bra alla tre.
Nu får vi se till att verkligen hålla kontakten!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback